Egenskaper
Allmänt
Det finns massor att berätta om denna DAC. En av de avgörande egenskaperna för att få denna extrema ljudkvalitet är att själva D/A-chipet i själva verket är två chip i samma kapsel. Det ena chipet innehåller de störningsgenererande delta-sigmamodulatorerna och interpolationsfiltren och den andra innehåller den känsliga analoga delen.
En fylligare beskrivning kommer.
Ljudkvalitet
Apparaten är jämförd med några olika CD-spelare. Den sämsta apparaten var en Denon DCD-1500 från 1985. Denna spelare har 7:e ordningens analoga filter (spolar och kondensatorer) med en brytfrekvens på 35 kHz. DAC är en Burr-Brown PCM 56 samt digitalfilter på 88 kHz. Den var allså översamplad (x2). Om man använder sig av den variabla utgången som är en opamp med omkopplingsbart resistansnät så är skillnaden på några CD markant. Det är detaljerna i diskanten som skiljer. Denna skillnad kan vem som helst höra utan några bättre högtalare. En gammal CD lät inte bra men då hade man ju bara vinyl att jämföra med. Nu vet vi bättre, det är skillnad på digitalljud och digitalljud.
Jag har även jämfört med nyare CD-spelare. Där var skillnaden inte lika extrem som med DCD-1500. Jag har kört DAC:en direkt till slutsteg och ut i elektrostathögtalare (Martin Logan SL3) och ljudet är verkligen bra (om man gillar elektrostatljud). Hemma kör jag med optisk överföring. Det är ingen dramatisk skillnad mellan koaxial och optiskt ingång. Det man garanterat får är en total galvanisk isolering mellan CD och DAC. Det är inte fel därför att DAC:en är en veritabel störningsgenerator. Den jobbar med klockfrekvenser på 11,29 MHz (64 gångers översampling) och stigtider på några nanosekunder. Frekvensspektrat sträcker sig upp över 300 MHz.
| Dokumentet ändrat 99-01-11.
|